Januari. I det gamla bondesamhället, före elens tid, var mörkret och vintern en tid för stillhet. Att ”kura skymning” innebar att låta nattens ankomst ge plats för eftertanke. Att fundera över meningen i allt. Vad är det vi missat när vi som samhälle plötsligt befinner oss i en situation där det är billigt att producera el samtidigt som elpriserna rusar? Vad skulle hända om vi tar oss tid att reflektera och plötsligt inser hur marknadens nycker gör oss sårbara? Skulle vi då kunna gå man ur huse och kräva lagar som skyddar oss från överpriser? Eller överge vår roll som passiva konsumenter och göra oss aktivt delaktiga i lokal produktion av el, mat och andra förnödenheter?
Den förnybara energin är tänkt att vara en hörnpelare i framtidens cirkulära ekonomi, samtidigt som den ska garantera fortsatt tillväxt med hjälp av grön teknik. Det är mycket som inte går ihop i den ekvationen. Bland annat att grön energi till stor del byggs och underhålls med fossil energi. Men även att såväl grön energi som grön teknik bygger på att förskjuta kostnaderna för miljö- och arbetsbelastning till fattiga länder. Det gäller även kärnkraft som för oss ur askan i elden. Lösningar som bevarar orättvisor är varken hållbara eller meningsfulla.
När vi inser meningslösheten i konsumtionssamhället, kan vi sluta slösa energi på att försöka bevara det genom ohållbara lösningar. Alf Hornborg, professor emeritus i humanekologi, inledde året med ett par debattartiklar i DN där han reflekterar över omöjligheten i den ”gröna” omställningen. Han skriver: ”Visionen om en ’cirkulär ekonomi’ är i Sverige lika utopisk nu som när den för några årtionden sedan kallades ’kretsloppsekonomi’, eftersom det är lönsammare att utvinna nya resurser med billig arbetskraft än att återvinna dem med dyr. Dessutom kan aldrig allt material återvinnas. Även om 90 procent återvanns vart tionde år skulle det inom några sekler bara finnas 10 procent kvar.”
Stark cirkularitet bygger på att återintegrera samhället i planetens kretslopp – på riktigt. Det kan bara göras lokalt. Boken ”Framtidens by” målar upp vad som kan ske när lokalsamhällen tar sig rätten att blomstra. Där beskrivs bland annat matvärn som går ut på att återskapa lokal matproduktion utanför den globaliserade marknaden. På motsvarande sätt syftar ”kraftvärn” till att producera energi genom lokal samförsörjning. Då skulle vi slippa marknadens nycker. Möjligheten att påverka ger samtidigt en starkare känsla av meningsfulla sammanhang.
Idag har vi lagar som skyddar de stora elbolagen vinster – en form av protektionism som vi medborgare behöver skydda oss från. Aktieägarnas rätt har stått över alla andras rättigheter, inklusive naturens. Det är ohållbart, en svag cirkularitet. Istället skulle samhället kunna byggas på lokala enheter med nätverksproduktion – en början till stark cirkularitet. Men det handlar också om att ta makten över meningen. Att inte låta oss styras av berättelser som säger att vår lycka är beroende av ständigt ökande konsumtion som kräver alltmer energi. Sådana berättelser bidrar bara till en fortsatt meningslös planetförstörelse.
När vi frigör oss från energi- och konsumtionsmissbruket kan vi förverkliga mer meningsfulla samhällen, samtidigt som vi upphör att leva på andras bekostnad. Det handlar om verkliga värden, att gå från tillväxttänkande till tillitstänkande. Från transaktioner till relationer som mått på välfärd. Från passiv konsument till aktiv medskapare. Där finns verklig rikedom. Den visionen kan kanske vara ett ljus i januarimörkret.
