Cirkularekonomi.se publicerar blogginlägg från Marianne Påsse, författare, medlem i JAK-bankens etiska råd och mångårig utforskare av penningsystem. Hon vill inspirera till handling för att flytta makten över penningskapandet från privata, vinstdrivande affärsbanker till medborgarna – folket. Stark cirkularitet handlar även om makt och behovet att demokratisera ekonomin.
Jag och mitt team vill sprida kunskap om hur vårt penningsystem (Ps) fungerar i all sin komplexitet. Vi vill förklara hur detta Ps förhåller sig till det större ekonomiska systemet och hur dessa två påverkar – styr – politik, samhällsliv och faktiskt äventyrar jordens livgivande förmåga.
Det saknas en nisch som fokuserar och zoomar in på penningsystemet, då det idag bidrar till en form av kasinoekonomi med fokus på snabb tillväxt till varje pris. Jag vill hjälpa folk att FÖRSTÅ hur den grundläggande strukturen ser ut och därmed bli befriade från illusioner och handlingsförlamning. För vi är mitt uppe i en utveckling som man inte behöver vara ekonom för att se att det inte står rätt till.
Jag ser det så här: Framtiden börjar nu. Varje mått och steg som vi själva och våra styrande tar, anger en riktning. Just nu råder förvirring. Enskilda människor, organisationer och nätverk, politiker, kapitalägare och småföretagare går åt olika håll och detta gör framtiden ytterst osäker.
Många organisationer inom freds- jämlikhets- miljö- och rättvisearbete har arbetat engagerat och osjälviskt under decennier för att skapa en bättre värld. De har också uppnått fantastiska resultat men… problemet är att en underliggande struktur och kultur hela tiden jobbar åt motsatt håll och därmed blir resultaten kortlivade och ofta till och med omintetgjorda. Men nu har vi faktiskt chansen att skapa en ny värld. Att göra omställning på riktigt genom att gemensamt koncentrera oss på just den underliggande strukturen och kulturen – två sidor av samma mynt, där strukturen är symptom på en dysfunktionell kultur och världsbild.
Månadens video
Att bestämma riktningen: Det gör vi väl som samhälle allt eftersom?
Framtiden är inte ett mål som vi automatiskt kommer till. Inte ens med självstyrande bilar och annan AI. Så brukade jag säga… jag anar att jag haft fel. Vi behöver vara på vår vakt och fundera över detta. Motorvägarna är alltför lätta att följa, liksom luftvägarna, från den ena storstaden till den andra. Mainstream medias påverkan likaså. Robotiseringen pågår i många verksamheter och NPM New Public Management har tagit ifrån många yrkesverksamma deras kreativitet och kritiska tänkande. En får för sig att livet går att rutas in och tidsbestämmas ner till sekundnivå. Kontrollen av oss människor ökar dramatiskt genom uppkoppling till nätet och nya lagar som ska göra det lättare för makten att spåra potentiella terrorister, Corona-smittade eller andra. Alltså vänder jag 180 grader och påstår i stället att:
Nej! Framtiden är intecknad, kodad och programmerad och vi kommer automatiskt att hamna där om vi inte byter riktning.
För att komma till en önskvärd framtid måste vi tillsammans trampa upp nya stigar och varje steg du och jag tar, bestämmer riktningen. Varje val vi gör i nuet har betydelse för dagarna som kommer efter. Jag tror mig veta att många upplever att framtiden har kommit mycket nära nuet. Det är som att de nästan krokar arm. Vi vet, forskare som vi bör tro på säger detta: Vi har mycket kort tid på oss att ”ställa om”. Det betyder att vi behöver ta sikte på ett annat mål än det vi hittills räknat med – utan att ifrågasätta. Alla sjöfarare, rymdfarare och mer jordnära orienterare, vet att för att ta ut en riktning är det minst två punkter som behövs. När det gäller mänskligheten och ödesfrågan just nu så handlar den första om var vi står nu. Den andra punkten bör vara bilden av en önskvärd framtid. Riktningen bestäms av dessa två punkter. Har vi några problem här?
Vi hör politiker, mediafolk och representanter från näringslivet upprepa nödvändigheten av tillväxt och hur den ökande arbetslösheten – i Coronans spår – gör att vi skyndsamt måste tillbaka till ”business as usual”. Detta är etablissemangets tolkning av nuet och färdriktningen framåt. De saknar däremot en beskrivning av målet. Vart är det vi ska? Utför stupet? Det är som att de redan glömt att vi hade en livsavgörande klimatförändring att hantera före Coronan. Liksom en mängd andra globala ödesfrågor.
Som vi talat om i presentationen tillhör vi den stora skara ”omställare” som insett behovet av en djupgående förståelse både av punkten där vi befinner oss nu, och behovet av att skapa en positiv vision för den snabbt annalkande framtiden. Det är vi – enskilda eller organiserade omställare – som har både kraft och kunskap nog att sätta ner fötterna och trampa upp stigar som leder i rätt riktning genom praktiska handlingar som samverkar med naturens funktionssätt och människors verkliga behov.
Mitt i krisen – Tid att tänka om och storstäda
Coronakris, Klimatkris, Artutrotningskris, Döda havskris, Finanskriser, Flyktingkris, Jordbrukskris, Krig och katastrofer – alla dessa är globala. Därtill kan vi inhemskt lägga Sjukvårdskris, Skolkris och en allmän känsla av brist på mening. Depressionskris kan det väl kallas. Hur många kriser ska det till för att vi – som ett mänskligt kollektiv – bestämmer oss för att Nu får det vara nog!? Hur komplicerat (och hopplöst) det än verkar vara så ser jag en specifik gemensam nämnare för alla dessa kriser. Och – ni må tycka att jag är naiv – men jag menar att om vi kan SE denna ”nämnare” tydligt så kan vi genast påbörja ett fokuserat arbete på att byta riktning.
Det ekonomiska systemet med tillhörande penningsystem är idag överordnat hela samhällsmaskineriet (ja, ett maskineri har det blivit). Politiker är tvungna att fatta plågsamma beslut om nedskärningar i verksamheter som fungerar bra för samhället, för individer och ekosystem – för att de inte är lönsamma. Där måste man ställa sig frågan: För vem då? Måttstocken för utveckling är ökad BNP – det betyder att politiker stirrar sig blinda på pengar eller siffror – man räknar pengakapital i stället för att hålla ordning på naturkapitalet. Hela jordens sorgliga och livshotande tillstånd talar sitt tydliga språk.
Det gör även kalla siffror: Åtminstone 90% av alla pengar på jorden rör sig inom den fiktiva ekonomin, och högst 10% finns i den verkliga ekonomin där människor byter varor och tjänster med varandra. Det låne- och skuldbaserade penningsystem vi har idag gynnar ensidigt spelekonomin eller den fiktiva ekonomin eftersom mekaniken i systemet gör att pengarna hamnar där p.g.a. vinstincitamentet. Bankerna kan skapa pengar ur intet och låna ut dem mot en kostnad. Bankerna gör gigantiska vinster medan småföretagare tvingas lägga ner sin verksamhet och allt fler medborgare får försörjningsproblem. Vi måste flytta fokus till den verkliga ekonomin och det gör vi genom att inse att pengar ska vara ett medel – inte ett mål i sig.