Del 1: Är hållbarhetskriserna en mångfaldskris?
Vårt industrimoderna samhälle knakar i fogarna. Klimatkris, extremväder, förlust av arter och ekosystem, upprustning, demokratikriser, orättvisor och rasism speglar en rovdrift som i många avseenden kan spåras tillbaka till en bristande förståelse för skörheten i vår planets mångfaldiga och komplexa samspel. Idag är mångfald i alla bemärkelser hotad, förutsättningen för liv.
Uttömningen av naturresurser går rekordsnabbt, utan hänsyn till de samhällen som gjorts beroende av industrin. Ett exempel är statliga Kirunagruvan som beräknas tömd år 2035. Utvinningstakten styrs av industrins kortsiktiga vinstkrav snarare än av långsiktiga behov hos en mångfald intressenter, inklusive framtida generationer och ekosystem. Möjligen kan driften fortsätta ytterligare 30 år, med hjälp av högst osäkra fynd och enorma investeringar i fossilfri energi från gruva till stålverk. Men den kan också stanna av tidigare, då den behöver cement vilket snart kan vara en bristvara på grund av en sinande och även miljöfarlig kalkutvinning.
Fler branscher står inför mångfaldskriser. De centraliserade monokulturerna inom det industriella jord- och skogsbruket sågar av grenen de sitter på genom att utarma jordarna och ersätta skogarnas rikedom med plantager. Samtidigt driver de på tömningen av våra sista fossila reserver. Även konstgödslet är problematiskt med bland annat sinande fosfortillgångar. Den sammantagna effekten kan visa sig i en akut matbrist inom en tioårsperiod. Vi har skapat sårbara samhällen som slukar jordens resurser utan att ge liv tillbaka. När det gäller cementen förstärks sårbarheten av företagsmonopol och centralisering, även det en mångfaldskris som återfinns i många branscher inklusive energi och finans. Bristen på mångfald orsakar systemfel som visar sig i att åtta rika män äger lika mycket som den fattigaste halvan av jordens befolkning (Oxfam 2017). En värld som inte tar vara på människors kreativitet, olika erfarenheter och unika bidrag till helheten blir torftig. Och som sagt, oerhört sårbar: Alltför ofta läggs alla ägg i samma korg, som det heter i ett av alla visdomsord från det gamla jordbrukarsamhälle vi fortfarande bär med oss.
Mångfaldskrisens rötter: Förlusten av levande lokalsamhällen
Kanske kan en viktig nyckel till dagens hållbarhetskriser hittas i förlusten av lokala jordbruks- och urfolkskulturer, där kunskapen om mångfaldens betydelse hållits levande. Historiskt har de flesta lokalsamhällen värnat om mångfald i lokala kretslopp, för överlevnads skull. Det är lättare att förstå och samspela med naturens mångfald i exempelvis lokal matproduktion, ett samspel som är mer hållbart och energieffektivt än det oljedopade industrijordbruket. Det lokala behovet av mångfald har ofta främjat ett öppet, inkluderande och respektfullt utbyte med omvärlden. Men mångfaldskulturer har många gånger raderats i spåren av kolonialisering och exploatering, utförd av politiska och/eller ekonomiska centralmakter. Då har öppenhet bytts mot slutenhet, ilska och frustration. Försöken att försvara sig mot ytterligare exploatering har av omvärlden tolkats som inskränkthet och protektionism. Kolonialiseringens mest förödande effekt är kanske att bygderna även förlorar sin mångfaldskompetens, förmågan till systemtänkande. Idag behövs den överallt.
Om hållbarhetskriserna är en mångfaldskris så behöver vi lära oss av levande lokala kulturer som välkomnat främlingar och hjälpts åt i en anda av ömsesidighet. Beroendet av varandra föder behovet att samsas och se olikheter av erfarenheter som tillgångar och rikedomar. Insikten om mångfaldens betydelse kan också finnas bland grupper som upplevt hot och förföljelse från hatiska och exkluderande ideologier, exempelvis minoriteter och krigsflyktingar. Tillsammans kan alla dessa grupper utgöra en stark röst för ett mångfaldigt samhälle – en rörelse för enhetlig mångfald eller mångfaldig enhet. Men mångfalden kan splittras av syndabockstänkande och högerextrem propaganda mot de mest utsatta. Det är propaganda som osynliggör verkliga missförhållanden, koloniala systemfel och underliggande dominans- och härskarkulturer. Sådan intolerans kan inte tolereras då den orsakar instabila och ohållbara samhällen. Historiskt har den både skadat och dödat. 30-talets tyska nazistparti tog makten i demokratiska val för att sedan skapa en dödsbringande diktatur.
Mångfaldsbristen har startat ett skenande tåg
Mångfaldstänkande innebär att förstå konsekvenser och hur våra beteenden påverkar helheten. Det innebär också att vi behöver lära oss att lyssna till och respektera alla röster i systemet för att undvika risk för enfaldiga och kortsiktiga lösningar som skapar nya problem. Ju mer vi förlorat känslan för mångfald och den visdom som föds ur möten mellan många perspektiv, desto mer har vår civilisation betett sig som ett skenande tåg. Och vi har fortsatt driva upp tempot då de kortsiktiga lösningarna framstått som effektiva i vårt begränsade synfält, speglat i talesättet “det går som tåget”. Enligt IPCC och 14 000 individuella studier närmar vi oss en avgrund (IPCC 2021). Som samhälle har vi inte frågat oss vart tåget är på väg eller varför det måste gå allt snabbare. Istället har vi satt på skygglappar och försökt möta kriserna med samma tänkande som satte tåget i rullning. Allt medan de landsbygder vi rusar förbi töms på folk och resurser, markernas mosaik ersätts av monokulturer och vår jakt på fler resurser orsakar krig och tvingar människor på flykt.
När problemen börjat hopa sig har vi inte stoppat tåget eller ifrågasatt riktningen. Utmaningarna har försvårats av desinformation från oljebolag som skaffat monopol på att driva tillväxttåget fossilt och därför medvetet förvrängt fakta och underblåst klimatförnekelse som fått spridning genom främst extremhögerns mediakanaler. Det idag föråldrade ekonomiska tillväxttänkandet har fått oss att söka snabba lösningar för att fortsätta öka farten, med ännu mer överkonsumtion och planetstress som följd. Det senaste exemplet är den massiva utbyggnaden av vindkraft i syfte att leverera energi till det framrusande tåget. Ännu en gång drabbas lokalsamhällen. En fråga som inte ställts är vad vi ska använda all energi till. Är det meningsfullt att driva på en allt snabbare resursförbrukning genom ensidigt fokus på ekonomisk tillväxt? Det är spåren av en fartblind, linjär ekonomi utan förståelse för levande system.
Idag tycks regeringen beredd att köra över det lokala motståndet mot vindkraftsetablering, i försöken att värna BNP-tillväxt och samtidigt satsa på hållbarhet – en omöjlig kombination. Landsbygden lockas inte längre av kaffepengar i form av bygdemedel och kortsiktiga arbetstillfällen i utbyte mot de enorma vindkraftparkerna och deras inverkan på miljön. Än en gång hamnar vinsterna någon annanstans, ofta hos globala storbolag. Att ignorera motståndet riskerar att driva ännu fler i högerextrem riktning. Koloniala mönster upprepas, med ytterligare lokal förödelse och konflikter som följd. Än en gång blir det kortsiktiga lösningar som utarmar istället för att uppmuntra mångfaldiga och hållbara lösningar med utgångspunkt i det lokala. Följden blir en form av krigföring mot planeten och därmed mot oss alla – ett uttryck för att vi har tappat anknytning till oss själva, varandra, plats och känslan för kretslopp.
Mångfaldens intelligens bygger motståndskraft
Att försöka lösa dagens problem med samma tänkande som skapade dem, som ofta sker idag, kan beskrivas som linjärt, ensidigt och rentav enfaldigt. Mångsidighet kräver mångfald och olikheter vilket möjliggör resiliens, det vill säga motståndskraft och robusthet. Det är samhällen som mer präglas av tillsammanslärande och samverkanskraft än konkurrenskraft. Där välfärd mäts mer i tillit och relationer än i tillväxt av transaktioner. I naturen finns tillväxt som stärker hållbarheten, men den handlar inte om pengar utan om relationell mångfald. Tillväxt på djupet snarare än på ytan. Så byggs cirkulära och kretsloppsbaserade samhällen och ekonomier som härmar ekosystemens dynamiska samspel. Vi kan återuppliva lösningar som tar vara på mångfaldens intelligens såsom allmänningar och fäbodkultur, traditionella exempel på modernt systemtänkande. Vi kan vända trenden där mångfald fått ge vika för monopol, centralisering, urbanisering och standardisering. Skogen kan återigen bli både skafferi, apotek och kyrka istället för enbart virkesförråd. Skogarnas artrikedom skapar ett mer hållbart växande än kortsiktigt ekonomiskt tänkande.
Vi kan börja med att bryta de destruktiva förhållningssätt och beteenden som lett till likriktning, förtingligande och ekonomisering av människor och miljö, liksom till exkludering, splittring och separation. Tendenser som förstärktes med nyliberalismens införande på 80- och 90-talen. Det var då som hållbarhet vreds till att enbart handla om individualism, marknadslösningar och tekniska innovationer. Lösningar som inte ifrågasatte den heliga kon BNP-tillväxt. Medborgarnas mångfald ersattes av konsumenternas valfrihet. Sådana industrimoderna strategier har inte förmått vända utvecklingen, snarare tvärtom. Men idag kan vi lära av erfarenheterna och istället skapa en livgivande och meningsfull mänsklig närvaro på planeten, en hållbar fredskultur. Vi kan stoppa tåget om vi vill, genom att dagligen välja att lära om och verka för mångfald. Det är så vi bygger resiliens. Där finns hopp!
Nikolas Berg och Ingrid Berg, ledamöter i Byakademin
Omslagsbild: Ingrid Berg
Läs även del 2: En mångfaldsrörelse kan bana väg för omställningen
Bakgrund: Under 2021 har Byakademin i en längre dialogprocess utforskat mångfaldens betydelse i omställningen till hållbarhet. Dialogen inspirerade till en artikel i två delar som ingår i en kommande bok från Byakademin (utgivning 2022). Del 1 belyser hållbarhetskrisen som en mångfaldskris, med bland annat en systemkritisk hållning till den nyliberala maktordning som motverkar mångfald. Del 2 speglar omställningen till hållbara och cirkulära samhällen som en mångfaldsrörelse som kan växa fram i mötena mellan miljö-, rättvise- och byarörelsen. Artikeln lyfter behovet av tydliga gränser gentemot exkluderande ideologier liksom vikten av att välja mångfald varje dag, inte bara i val vart fjärde år. En kortare version har publicerats i tidningen Landets fria.