”Svensk skog är nästan lika hotad som Amazonas”

Vi sörjer Amazonas – men det svenska skogsbruket är nästan lika illa, det bidrar till både klimatkris och artdöd, menar Tove Lönneborg och Leo Rudberg, ordförande och vice ordförande i Fältbiologerna, som nyligen lanserat en kampanj med krav på sex olika åtgärder.

Många har med all rätt kritiserat skogsskövlingen i Amazonas och Jair Bolsonaros miljöfientliga regim. Få vet dock att den svenska skogen är nästan lika hotad. De flesta svenskar tror att vi har mycket skog. Det är inte så konstigt – skogsbolagen hävdar felaktigt i påkostade PR-kampanjer att 70 procent av Sveriges yta är täckt av skog. I en ny propagandarapport från skogsindustrin och Skogsstyrelsen skönmålas det svenska skogsbruket. Men industrin ljuger. I verkligheten har vi mest trädplantage i raka led med ungefär samma naturvärden som en gigantisk asfaltsparkering. Det finns knappt någon riktig skog kvar.

Skogsskövlingen är ett allvarligt hot – mot både oss människor och vår miljö. Kalhyggen bidrar till växthusgasutsläpp och hotar att utrota värdefulla arter från vårt land. Om vi i stället låter skogen både leva och dö helt naturligt kan Sverige visa vägen till en hållbar framtid. Riktiga skogar kan rädda klimatet, skydda arterna och ge möjligheter till naturupplevelser och hållbar försörjning. Därmed respekteras även samers urfolkliga rätt att nyttja skogen.

För att lyckas med klimatomställningen och stoppa artdöden driver vi i Fältbiologerna, Sveriges största miljöorganisation för unga, följande sex krav:

1. Sätt naturens överlevnad över kortsiktig profit. Skogsbruket måste vara långsiktigt och anpassas så att alla djur, växter och andra arter kan leva. Vi måste ha mer riktig skog och färre trädplantage. Statens skogsbolag Sveaskog ska användas för att nå miljömålen – inte för att få avkastning. Nya lagar behövs för att säkra naturens rättigheter.

2. Låt riktiga skogar rädda klimatet. Skogar och våtmarker som lämnas i fred lagrar växthusgaser i marken. När skogen skövlas hamnar växthusgaserna i luften vilket påskyndar klimatkrisen. För att rädda klimatet måste alla kvarvarande riktiga skogar skyddas.

3. Länge leve döda träd. När ett träd dör skapar det en viktig livsmiljö för många arter. Riktiga skogar är fulla av både döda och levande träd. När skogsmaskinerna drar fram blir tusentals djur och växter hemlösa. Skogsvårdslagen måste skärpas och underordnas miljöbalken.

4. Våga vägra kalhygge. Naturen har inte möjlighet att återhämta sig när man utplånar ett helt område och hugger ner alla träd på en gång. En del skogsägare jobbar redan i dag hållbart, med naturnära kontinuitetsskogsbruk och naturvårdsåtgärder – fler måste göra som dem.

5. All makt åt skogen. Skogspolitiken behöver demokratiseras. Lokalbefolkningen ska få insyn och medbestämmande vid avverkning. För att säkra transparens och rättssäkerhet måste alla skogar inventeras innan de huggs.

6. Respektera mänskliga rättigheter. Riktiga skogar är livsviktiga resurser för alla Sveriges invånare, inte minst för de samer som lever i nära samspel med skogen. Att respektera skogen handlar därför om urfolks mänskliga rättigheter. Sverige måste ratificera urfolkskonventionen ILO 169, som säkrar samers rätt till sina marker.

Dessa krav kan genomföras redan idag och vissa hoppingivande exempel finns. De flesta skogsägare fortsätter dock att skövla skogen. Här kan varje ägare, inklusive aktörer som svenska kyrkan, göra stor skillnad.

Det tyngsta ansvaret ligger på våra folkvalda. Därför lanserar Fältbiologerna nu den stora kampanjen “Skogen som tog slut” (http://omskogen.se). De senaste åren har Fältbiologerna och andra ideella räddat många skogar genom både inventeringar och ockupationer, inklusive Ojnareskogen som nu blir nationalpark. Vi ungdomar och aktivister kan dock inte rädda alla skogar själva. Därför vädjar vi i dag till landsbygdsminister Jennie Nilsson, miljöminister Isabella Lövin och statsminister Stefan Löfven. Våga stå upp mot industrin. Rädda klimatet och den biologiska mångfalden. Vår framtid ligger i era händer. 

FÄLTBIOLOGERNA

TOVE LÖNNEBORG, ORDFÖRANDE FÖR FÄLTBIOLOGERNA, OCH LEO RUDBERG, VICE ORDFÖRANDE FÖR FÄLTBIOLOGERNA.

Denna artikel publicerades ursprungligen i tidningen ETC (200125) och återges med tillstånd av författarna.

Omslagsbild: Carina Johnson