Visionen om cirkulärande samhällen - FÖR LIVGIVANDE SAMHÄLLEN & ORANISATIONER

Hur kan myndigheter och samhällen skapa förutsättningar för alla sektorer att mötas och lära i en mångfaldig dialog för cirkulär omställning, baserad på människans och planetens verkliga behov? Hur kan olika aktörer bidra med sina kompetenser till den gemensamma visionen? Hur medskapar vi cirkulärande samhällen som återintegrerar sig i ekosystemens kretslopp, med utgångspunkt i det lokala?

Vad kan vi lära från idéer som kretsloppssamhället eller naturens rättigheter? Kan vi förverkliga samhällen i fred med jorden – en cirkulär kultur baserad på stark cirkularitet där ekonomin underställs mål om social tillit och ekologisk hållbarhet? I denna introduktion och andra artiklar i kategorin beskrivs det cirkulärande samhället som vision och praktik.

Hushållning inom planetens gränser är både möjlig och genomförbar. Så kan den något diffusa visionen bakom begreppet cirkulär ekonomi formuleras. Det är också målet hos riksdagen som beslutat att Sverige ska ställa om till cirkulär ekonomi. Liksom i regeringens handlingsplan för cirkulär omställning för att nå miljö- och klimatmål, inklusive Agenda 2030. Visionen är ett samhälle där resurser används effektivt i giftfria cirkulära flöden och ersätter jungfruliga material. Forskning pekar dock på att detta är ett otillräckligt mål många viktiga parametrar saknas. Det räcker inte med att böja avfallet in i cirkeln för att få till flöden inom befintliga extraktiva samhällsstrukturer och tro att vi sedan kan fortsätta som vanligt. Lärandet och det konkreta genomförandet behöver gå djupare än så och förankras kulturellt. Den insikten har drivit på visionen om cirkulärande samhällen.

Staffan Laestadius, professor emeritus i innovationssystem vid KTH, skrev inför klimatmötet i Glasgow (COP26): ”Vi ska inte enbart byta bränsle i våra fossilbaserade artefakter. Framför allt ska vi byta livsform, systemlösningar och samhällsorganisation. Och en sådan omfattande och i grunden kulturell kursomläggning står inte på agendan… Klimatkrisens djupgående kulturella utmaningar innebär att vi måste ta itu med ’det hele’, inte – som nu är fallet – fastna i diskussioner om tekniker och investeringar som blir tillgängliga först om ett par decennier…” (DN 21-10-21). Laestadius sammanfattar väl den forskning som finns, vilken drar upp riktlinjerna för en verkligt livgivande eller regenerativ cirkulär ekonomi. Hans slutsatser visar på att ekonomin behöver inordnas i större holistiska visioner. Så länge den är ett självändamål, i form av samhällsmål styrda av ekonomisk tillväxt, blir den varken cirkulär, hållbar eller livgivande. För att vara cirkulär i bemärkelsen kretsloppsbaserad, behöver ekonomin underställas mål om ekologisk hållbarhet och social tillit.

Större samhällsvisioner som ramar för ekonomin

Ett embryo till en större samhällsvision finns i regeringens ambition med FN-mötet Stockholm+50. I deras målbild ingår att bidra till att förändra människans relation till resten av naturen och skapa välfärd inom de planetära gränserna. FN-chefen António Guterrez har jämfört mänsklighetens nuvarande relation till naturen vid ett krig. Det innebär att en förändrad relation behöver handla om att vi lär oss innebörden i att skapa fred med jorden. Fred går ut på en respektfull och ömsesidig samverkan mellan rättighetsbärande subjekt. Ekonomiskt tänkande behöver sluta se naturen som objekt och förbrukningsföremål, medel för att nå vinstmaximering, och istället respektera dess inneboende rätt till livsoptimering. Samhället behöver erkänna rättigheter för allt levande, det vill säga införa naturens rättigheter och ekocidlagstiftning. Med en sådan inramning av alla BNP-mätbara samhällsaktiviteter (=ekonomin) skulle rättighetsägare gå före aktieägare. Det skulle underlätta och stödja en verklig övergång från linjär dominans till cirkulär samverkan.

Ytterligare ramar för ekonomin sätts av de sex mål som Laestadius anger som förutsättningar för en djupgående kulturell samhällstranformation:

Det behövs sjukdomsinsikt, att dagens välfärd har byggts på en bräcklig fossil grund och att den inte kan fortsätta i nuvarande form.
Vi behöver ge upp den naiva drömmen om ekonomisk tillväxt där vi tror vi kan fortsätta öka material- och energianvändning samtidigt som vi snabbt ska reducera fossil energi, så kallad grön tillväxt.
Vi behöver accelerera omställningstakten, med minst en sjuprocentig årlig reduktionstakt.
Vi behöver göra upp med ett nyliberalt frihetsparadigm som sätter likhetstecken mellan frihet, planetexploatering och omåttlig konsumtion.
Det handlar om att utveckla postfossila livsmönster och tankevärldar, med exempelvis insikten att transporter kommer ta betydligt längre tid än idag.
Det handlar om att skapa acceptans för allt som förestår. Laestadius ger politikerna ansvaret att leverera visioner. Sverige kan leda vägen för en kulturtransformation.

Ett sjunde mål: Lärande för cirkularitet

Här lägger vi till ett sjunde mål som handlar om hur de nämnda målen kan uppnås. Vad alla sex punkter indikerar är behovet av samhällsomfattande lärprocesser som inkluderar alla sektorer och ett brett deltagande nedifrån. Politiker och myndigheter har förvisso ett viktigt ansvar i att peka ut riktning och skapa strukturella förutsättningar för en cirkulär omställning. Men de har en minst lika viktig uppgift i att möjliggöra de kollektiva lärprocesser där olika aktörer kan mötas och lära tillsammans, av och med varandra, om hur samhället kan återintegreras i kretsloppen. Cirkulär ekonomi kan låta som ett färdigt svar på hållbarhetsutmaningarna, men det är långt från sanningen. I bästa fall kan begreppet vara startpunkten för ett gemensamt, praktiskt och förändringsinriktat lärande och utforskande om hur hållbara samhällen, organisationer och ekonomier kan förverkligas inom de ramar som angetts ovan. Nya svar kan växa fram i mötena mellan perspektiven. Det innebär att vi sätter frön till, och genom ekopedagogik odlar, en cirkulärande kultur där vi svarar an på utmaningarna och tar vara på möjligheterna.

De ekopedagogiska förhållningssätt som nu behövs överallt i samhället, kan hämta inspiration från forskarvärlden. I forskningsprojektet ”Framtidens gröna praktiker”, där idén till denna hemsida föddes, har forskare lyft fram styrkan i att problematisera och utforska den egna okunskapen. På så sätt kan nya lösningar växa fram utanför ramarna. Det behövs kritiska och utmanande perspektiv som siktar bortom dagens föreställningar om vad cirkularitet kan vara – en transformation av potentialer, lärande och svar. Då gäller det att våga ställa obekväma frågor och inte fastna i kända lösningar. Frågor som kan öppna upp för nytt tänkande och görande. Själva lärandet kan i sig ses som ett svar på hållbarhetskriserna. Lärande samhällssystem bygger resiliens, förmågan att kontinuerligt möta utmaningar och anpassa sig till planetens ekologiska förutsättningar. Förmågan till lärande är en förutsättning för hållbarhet. Detta är innebörden i visionen om det cirkulärande samhället. Ett samhälle som möjliggör verklig utveckling och blomstring inom planetens gränser, istället för den utvecklingssyn som i det industrimoderna samhället har förväxlats med framåtskridande: en fossil inlåsning där mätbarhet och framgång har begränsats till expansion.

Dialogen och delaktigheten i det cirkulärande samhället möjliggörs av bland annat demokrati och bildning, två av de hörnpelare för omställning som lyfts fram i den svenska läroplanen för hållbar utveckling. Ett exempel på folkbildning är ekopedagogiken som syftar till att stärka medborgare, organisationer och samhällen som medskapare av en hållbar kultur som lever i fred med jorden. Därför har Ekopedagogiska föreningen tagit initiativet till Nätverket för Cirkulärande. Många aktörer deltar redan i detta tillsammanslärande, där alla bidrar med sina olika perspektiv. Regionala och lokala myndigheter söker nya vägar för att underlätta en cirkulär delaktighet bortom mål om BNP, konkurrenskraft och avfallshantering. Det kan gälla upphandling av mat för att stimulera lokal matproduktion, som i Sollefteå kommun. Eller att massivt öka kollektivtrafiken och sänka priserna, som i Härnösands kommun. Eller att möjliggöra och stärka delningsekonomin, som i Göteborg. Eller forum för samverkan såsom medborgarråd eller rundabordssamtal för att utveckla lokala omställningsplaner (LOOP). Den offentliga sektorns nya tillitsbaserade styrmodell har också potential att stärka delaktighet.

Ett lärande samhälle som svarar på reella behov

Forskning har visat att diskussionerna om det hållbara samhället togs över av en så kallad nyliberal agenda på 90-talet, även beskriven som ekomodernism. De lösningar som haft företräde sedan dess, och som även präglat synen på cirkulär ekonomi, har bland annat handlat om att industrin eller ”marknaden” ska leda utvecklingen med fokus på fortsatt ekonomisk tillväxt och vinstmaximering, tekniska innovationer samt individuella konsumtionsval. Dessa aspekter ifrågasätts idag, då de skapat ett snävt fokus på ekonomi och inte alltid prioriterat reella behov hos människor och natur.

Bland parametrar som ofta saknats i diskussionen om cirkulär ekonomi finns flera behov:

Att inte bara arbeta med strukturer utan även med styrande tankesätt, förhållningssätt och värderingar – själva kulturen, det som sitter i väggarna.
Belysa dilemman i implementeringen av cirkulär ekonomi, som omöjligheten i att skapa täta kretsslopp utan läckage, överdrivet fokus på teknokratiska lösningar etc.
Ändra mål och mått, från ekonomisk tillväxt och konkurrens till social tillit, samverkan och ekologisk hållbarhet. Mer fokus på relationer än transaktioner.
Tillföra tydligare politisk styrning – regleringar som stoppar icke-cirkulära och livsmiljöförstörande verksamheter samt främjar lokal självorganisering.
Förvandla inriktning på rådande jord- och skogsbruk, då dagens verksamheter förstör de livsmiljöer och ekosystem som vi är beroende av och delaktiga i.
Betona skala i det cirkulära. Kretsloppen sluts lättast när de är korta och utgår från närsamhället – lokala förvaltningskulturer som bas för hållbara samhällen.
Synliggöra mångfald, social rättvisa och inkludering som förutsättningar för en fungerande cirkulär omställning. Ett relationellt perspektiv.
Ändra synen på och relationen till resten av naturen, från råvaror för produktion till levande ekosystem med egna rättigheter. Från dominans till samverkan.
Ändra synen på medborgare – från konsumenter till cirkulenter och medskapare. Som bygger mening genom samhällsgemenskap snarare än genom konsumtion.
Ändra offentliga sektorns styrmodell, från New Public Management med central styrning till tillitsbaserad styrning som stärker lokal rådighet över egen verklighet.

Cirkulärande som bygger levande och meningsfulla samhällen

Att vara lärande är att vara levande. Levande samhällssystem stagnerar inte och har därför beredskap att möta hållbarhetsutmaningar, genom dialog och delaktighet som inkluderar alla – inte minst medborgarna. Lärandet och delaktigheten – jämte ett fokus på reella behov hos människor och miljö – möjliggör en hållbar, livgivande och regenerativ samhällsutveckling. Att ställa om samhället är en gigantisk utmaning, men samtidigt en möjlighet att skapa något långt bättre än det industrimoderna fossilmissbruket. Visionen om cirkularitet handlar inte bara om hållbarhet utan också om rättvisa, inkludering och meningsfullhet. Om att vara del av hållbara lokala gemenskaper och tillitskulturer, att få leva i en trygg värld även för framtida generationer. Om att kunna förundras över skönheten av en värld integrerad i planetens kretslopp, i harmoni med ekosystemen. Det är en vision om en hållbar fredskultur, i fred med jorden och på jorden. En vision som kan ge en ny syn på vad cirkulär ekonomi kan vara.

Inte minst handlar visionen om ett mångfaldigt samhälle, såväl biologiskt som mänskligt, ett samhälle som existerar, blomstrar och utvecklas med hjälp av mångfalden av alla olika perspektiv. Levande, cirkulärande samhällen byggs i dynamiken och interaktionen mellan alla dess invånare och sektorer. Syftet med denna sida och Nätverket för Cirkulärande är att stödja framväxten av en sådan mångfaldskultur som kan existera i fred med jorden, med ekonomier som förstärker snarare än försvagar en livgivande mänsklig närvaro på planeten. Sidan presenteras aktörer som verkar för dessa mål i olika delar av samhället. Aktörer som kanske inte har alla svar men är beredda att ställa de frågor som behövs idag:

Forskare som bidrar till en rikare och mer realistisk förståelse av cirkulär ekonomi genom kritiska och konstruktiva perspektiv.
Företag som tar steg bortom de konventionella cirkulära lösningarna och strävar efter genomgripande förändringar av kultur, struktur och verksamhet.
Intresseorganisationer som stödjer utvecklingen av hållbart och livgivande näringsliv, ekoprenörskap, socialt och kooperativt företagande mm.
Organisationer som stödjer medborgare och grupper att ta en aktiv medborgarroll som medskapare och ”cirkulenter” snarare än bara konsumenter.
Grupper och nätverk som verkar för att stärka den lokala ekonomin och lokal samförsörjning, en förutsättning för en cirkulär och kretsloppsbaserad ekonomi.
Banker och finansieringsfonder vars huvudmål är att skapa värden för samhället snarare än för aktieägare, som strävar efter god banketik bortom skuldekonomin.
Aktörer inom skogs- och jordbruk som står för cirkulära lösningar som respekterar och samverkar med ekosystemen, bortom monokulturer och kalhyggen.
Rörelser som knyter samman frågor om miljö, rättvisa och rättigheter med cirkulär ekonomi – för både ekologisk, kulturell, socioekonomisk och mänsklig hållbarhet.
Myndighetsaktörer som söker främja verkligt cirkulära lösningar, exempelvis lokal upphandling av mat som kan återskapa lokal och regional livsmedelsproduktion.

Idag behövs en villighet att lära om och lära nytt i hela samhället. Att tillsammans utmana tidigare identiteter och lämna de vi har varit för de vi kan bli, som organisationer, grupper och individer. Att som samhälle bygga en fredlig hushållningskultur. Det är en cirkulärande resa.

Nikolas Berg