Beskrivning:
I denna artikel problematiserar författarna konceptet cirkulär ekonomi. De visar att idén om cirkularitet inte är ny i Sverige utan fick bred spridning i slutet av 80-talet och början av 90-talet genom begreppet kretslopp. Vidare beskrivs de sammanhang och processer som har format miljöpolitiken de senaste årtiondena, bland annat antaganden inom den cirkulära ekonomin om att industrin är bäst på att leda utvecklingen eller att cirkularitet kan uppnås inom rådande system och utan samhällstransformation. Sådana tankar sammanfattar författarna i begreppet svag cirkularitet.
I analysen beskrivs skillnader mellan den logik som kretsloppstänkandet bygger på och det rådande tänkandet bakom cirkulär ekonomi, bland annat vad gäller syn på cirkularitet, formulering av problem och lösningar, ansvarsfördelning liksom cirkelns form, skala och storlek. Kretsloppstänkandet förde fram en stark version av cirkularitet som bland annat innebär en tydligare statlig styrning för att kraftigt reducera flöden, medan den svagare version som präglat dagens cirkulära ekonomi öppnar för fortsatt utvinning, en marknadsstyrd ekonomisk expansion och överföring av ansvar till individuell konsumtion.
Författarna problematiserar båda anslagen och betonar att småskaliga initiativ och bred delaktighet ”nedifrån” kan ge viktiga bidrag med exempelvis radikala idéer om hur mineralutvinning kan stoppas. De lyfter fram möjligheten av en stark cirkularitet som inte behöver inriktas på ekonomisk tillväxt eller blunda för strukturella orsaker till avfallsgenerationen – den ständigt ökande produktionen och konsumtionen – utan kan inkludera globala orsakssamband och vara socialt inkluderande. En cirkularitet som kan ifrågasätta maktrelationer, utvinning av naturresurser och konsumtionsmönster. På så sätt kan det cirkulära tänkandet börja röra sig i nya och alternativa banor.
Artikeln ingår i projektet “Framtidens gröna praktiker? Ekoprenörskap och Socialt entreprenörskap i en Cirkulär Ekonomi”.
